Jag har kommit av mig lite vad gäller musketör-projektet. Dels har det att göra med brist på inspiration, dels med att vi flyttade ut ur lägenheten en månad. Egentligen har jag ingen bra ursäkt, men det behöver jag inte ha heller. Varför? För att jag vill sy, designa och konstruera mönster för att jag tycker det är roligt. Jag vill skapa för att jag känner för det, inte för skapandets skull eller för att någon annan förväntar sig något av mig.
Ja, jag är en sömmerska - eller rent tekniskt sätt så är jag en skräddare, en som syr kläder, inte en sömmerska, en som syr gardiner, segel och dylikt - men det betyder inte att jag sytt alla mina kläder själv. Faktum är att jag syr väldigt lite åt mig själv. Jag syr upp jeansen som alltid är för långa. Jag lagar plagg som sömmen gått av på. Jag förbättrar passformen på köpta plagg. Jag små-pysslar, men små-pysslande syns inte. Det är inte heller det mest intressanta, men det är ro-givande och det känns bra att ha plagg som passar bra. Inte okej, inte hyfsat, utan bra, och det är det en sömmerska(läs skräddare) gör.
I alla fall är det det den här sömmerskan gör när hon vill göra nått för sig själv.
Visst, jag skulle vilja sy saker helt nytt till mig själv. Jag har tyg och idéer till minst fyra kappor i mina gömmor. Men trots det så har det ännu inte hänt att jag gjort så och jag vet varför. Jag lever till mångt och mycket i nuet. I nuet så är rollspel, biobesök, shoppingturer, experimentell matlagning och mycket annat som man gör, mycket roligt och mycket mer levande.
Jag tror på att livet är till för att levas och framförallt till för att njutas av. Så om jag inte känner att det jag helst av allt vill göra är att sy, så gör jag inte det.
Men det finns fortfarande de dagar när jag känner så, att jag verkligen vill skapa och det är därför mina projekt kommer att fortgå. Om än i sin egna, lugna takt i mitt egna, lugna liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar