Sytt nytt till MIG

Nu har jag sytt färdigt en hel outfit till mig själv. Det har jag nog inte gjort sedan jag tog studenten tror jag. Men nu ska jag iväg som gäst på bröllop och då vill man ju vara fin. Jag är jättenöjd med 'et men kan ju inte lägga upp någon bild än, det får vänta tills efter eventet.

Projekt Tre Musketörer har inte gått framåt så mycket alls så det blir ingen uppdatering av det nu. Har mest kommit fram till att jag inte har något tyg till ensemblen hemma. Till korsetten kan jag säkert leta fram nått dock, så det kanske är vad jag kommer att börja med.

Det är ju alltid kul med korsetter =)

En snurrig tråd

Jag har kommit av mig lite vad gäller musketör-projektet. Dels har det att göra med brist på inspiration, dels med att vi flyttade ut ur lägenheten en månad. Egentligen har jag ingen bra ursäkt, men det behöver jag inte ha heller. Varför? För att jag vill sy, designa och konstruera mönster för att jag tycker det är roligt. Jag vill skapa för att jag känner för det, inte för skapandets skull eller för att någon annan förväntar sig något av mig.

Ja, jag är en sömmerska - eller rent tekniskt sätt så är jag en skräddare, en som syr kläder, inte en sömmerska, en som syr gardiner, segel och dylikt - men det betyder inte att jag sytt alla mina kläder själv. Faktum är att jag syr väldigt lite åt mig själv. Jag syr upp jeansen som alltid är för långa. Jag lagar plagg som sömmen gått av på. Jag förbättrar passformen på köpta plagg. Jag små-pysslar, men små-pysslande syns inte. Det är inte heller det mest intressanta, men det är ro-givande och det känns bra att ha plagg som passar bra. Inte okej, inte hyfsat, utan bra, och det är det en sömmerska(läs skräddare) gör.

I alla fall är det det den här sömmerskan gör när hon vill göra nått för sig själv.

Visst, jag skulle vilja sy saker helt nytt till mig själv. Jag har tyg och idéer till minst fyra kappor i mina gömmor. Men trots det så har det ännu inte hänt att jag gjort så och jag vet varför. Jag lever till mångt och mycket i nuet. I nuet så är rollspel, biobesök, shoppingturer, experimentell matlagning och mycket annat som man gör, mycket roligt och mycket mer levande.

Jag tror på att livet är till för att levas och framförallt till för att njutas av. Så om jag inte känner att det jag helst av allt vill göra är att sy, så gör jag inte det.

Men det finns fortfarande de dagar när jag känner så, att jag verkligen vill skapa och det är därför mina projekt kommer att fortgå. Om än i sin egna, lugna takt i mitt egna, lugna liv.

Funderingar kring tygval

Hmm, det är inte alltid så lätt att bestämma sig. Jag är såld på modellen som jag beskrev i föregående inlägg, men jag har ingen aning om vilket tyg jag ska ha. Jag tänkte först att underkjolen skulle vara klassiskt hel vit. Men så hade jag inte något tyg hemma till det. Då tänkte jag, "jag kan ju göra cirklarna i olika tyger, kanske olika blommiga?" men jag hade inte något tyg som skulle passa till det heller. När jag tittar i tyg-garderoben så bekräftas det jag redan vet: Jag dras till starka färger, rutor och baroque mönster och det är sådant jag spontan köper.

Till en underkjol vill jag helst ha lite ljusare färger så att jag kan göra klänningen i vilken färg jag vill sedan. Visst är vitt, som sagt, idealt, men det är rätt så tråkigt. Så vad ska jag göra? Antagligen åka till Sörping och handla det som faller mig in, eller beställa någonting från nätet. Men frågan som måste dominera mitt val av tyg är ändå: Vad ska den slutliga klänningen ha för färg; mörk, ljus eller mitt emellan?

Three Musketeers - Challenge

I fredags förra veckan så såg jag och min man på den nya Tre Musketör-filmen med bland annat Mila Jovovich som "Milady". Alla, och jag menar verkligen alla, kläder i hela filmen, manliga och kvinnliga, är helt underbara. Så mycket detaljer, härliga tyger, vackra accessoarer, band, pärlor, smycken... verkligen allt var vackert. Och jag kunde inte låta bli att säga det ett par hundra gånger.

Till följd av det blev jag utmanad av min man att sy mig en sådan klänning. Eftersom jag ändå kan och tycker det är roligt, varför inte göra det? Och en utmaning - a challenge - kan man ju inte säga nej till. Så under den följande helgen letade jag bilder, kollade i korsett-böcker och sökte runt bland dräkthistoria, mönster och ideér.

Eftersom jag spenderat så mycket tid på Arbis, där chefen Robin ständigt betonar att; "Vi måste ju tutta upp henne och se till så att allt sitter på rätt plats. Smäll på en korsett!" så fastnade jag just för hur jag ska bygga stommen som ska forma kroppen till rätt silluett för tidsepoken.

I kostymväg så utspelar sig filmen runt 1640-talet, med lite detaljer inplockade från 1620 fram till 1660, men moderniserat för att passa vår tids ideal om vad som är vackert. Då det egentligen var skönhet att vara större, mullig eller rund så att säga, för att visa hur pass välmående man var och hur mycket pengar man kunde spendera på mat, så har vi nu idag inte alls samma kroppsuppfattning. Visserligen så blev en smal midja populärt vid 1650-60 ungefär, men troligen inte med så tunn kropp i övrigt som idag.

I alla fall så bestämde jag mig för att förlänga linjen lite på korsetten så att den går en bit ner mot höften innan flikarna kommer(se bild nedan), istället för att skära av ganska tvärt i midjan då jag vill undvika pluffs och att korsetten skär in på ett obehagligt sätt. Detta syns också i filmen, om än inte på Queen Anne som är mer 'riktig' och pryd, så på den sexiga Milady som använder skönhet som ett vapen. Jag valde också att snöra ihop axelbanden i fram för att kunna justera passform lite enklare.

Underkjolen vill jag helt enkelt att den ska ge en A-form från midjan och ner. Lite som en stor strut som man har klivit in i. Men jag vill helst inte ha krinolin eftersom det är lite för tidigt historiskt sätt så jag tänkte använda mig av volanger. Plus att jag gillar volanger i underkjolar. Det blir tungt, tjockt och ser arbetat ut. Tyll blir platt och sladdrigt med tiden, och det är plast så det vill jag inte ha. Bomull ska det vara.

Jag gjorde en liten sketch på hur jag, om allt går som planerat och jag inte ändrar mig, kommer att forma undrena.

/MK

Inspiration

Inspiration är en lurig sak. Den finns inte alltid där och när den finns är det inte säkert att det är till att sy. Men det gör inte så mycket tycker jag, för när den väl kommer till en så kan man alltid hitta på något kul att göra med den.

Som idag till exempel. Jag söker ju jobb nu och förra gången jag gjorde det så var en av de första frågorna min jobbcoach ställde: "Har du en portfolio?" Den frågan har legat och flutit runt lite i mina tankar på sistonde och igår började jag få en idé över hur den skulle se ut färdig.

Det fick ligga och mogna lite i huvvet under natten och så idag tog jag och började göra slag i saken. Jag flyttade över alla bilder och foton från min gamla dator till min nya och sorterade flera av dem i olika album. Det va skoj att pyssla med, om än tidskrävande och det kanske inte är det bästa att sitta framför datorn när man har ont i huvvet, men om det är kul så gör man ju precis som man vill i alla fall.

Jag koncentrerade mest på albumet "sytt", men även "design", "arbis" och "design inspiration" fick vara med på ett hörn. Tillslut så fick jag en överblick över allt jag sytt de senaste tre åren, och lite från skoltiden också förstås. Nu vet jag vart ifrån jag ska dra alla mina bilder över färdiga projekt, arbetet på vägen dit och kanske en del inspirationsbilder också, för att få ihop min alldeles egna portfolio.

Vad som också är viktigt är att jag nu ser vilka plagg som det saknas bevis för i mina bild-högar, något jag måste se till att få ändring på. Det kluriga är bara att mycket är skräddarsytt, men jag antar att jag får låna lite provdockor till att vara mina modeller. Det fungerar ju också och då kan man ju dessutom styla till det hela med lite accessoarer också.

Här är lite bilder på några saker jag sytt genom åren. Man lär sig nya saker hela tiden. Nu skulle jag til exempel aldrig göra en snörning i ryggen utan att ha fjädrar att stärka upp den med, som på en korsett.

Sytt i skolan, 2003

Sytt på Arbis, 2011

 

Sytt på Arbis, 2009 - Showboat

Huvva

Huvva-ligen är något jag säger ibland när saker är lite tokiga, lite jobbiga eller när jag bara vill få mig själv att må lite bättre. Det är nämligen något som farmor brukar säga och jag gillar verkligen min farmor, hon är så go' liksom.

Så; huvva-ligen!

Angående allt sy-ande så ligger det på is. Eller snarare under en hel, stor och tung vandrande glaciär, en sådan som fanns under is tiden. Jag har helt enkelt inte någon lust till att sy och så kan det ju vara ibland. Förhoppningsvis kommer det tillbaks snart men jag har föga hopp för de rutiga byxorna. Det var ett kul projekt men efter första provet var de ungefär 20-30 cm för vida.

Tänka sig så det kan bli tokigt ibland =)

/Malin

Bus och Böcker

Det gick ju som smort!

Man vet aldrig med overlocken om den ska vara snäll eller knakig och bångstyrig. För det mesta är den helt okej och så också idag. För det förtjänar den att synas i en liten bild.

Tänkte också att det kunde ju vara kul att visa tyget och sömmen som blir av overlocken. Som alltid, dock, så är ljuset inge bra hemma på kvällen/natten så det fick bli som det blev.

 Ett litet smakprov blev det i alla fall:

 

Och så en bild på mina fina böcker som kom fram tillslut!